Hermanita

Senaste inläggen

Av Milla - 1 december 2011 13:16

Det känns som om oron och ångesten äter upp mig innifrån just nu.

Hade precis en panikångestattack, insåg inte att det var det som hände fören jag "föll" ihop på köksgolvet och brast i tårar, händerna slutade inte skaka, hjärtat slog så hårt och snabbt att jag trodde det gick sönder, svetten pärlade sig och det kändes precis som om jag förlorade allt vad som heter vett i några minuter.


Jag måste snart lappa ihop mig själv lite snabbt eftersom Vincents ska hämtas på dagis vid klockan 2.

Jag försöker att inte tänka mer än nödvändigt, speciellt inte på allt runomkring, men folk som känner mig vet att jag är känd som en grubblare och tyvärr lyckas jag inte så bra med att sätta locket på vid sådana här situationer.

Jag gör och säger saker som jag senare kommer ångra, vilket jag redan har gjort och jag vet med all säkerhet att det snart blir värre om jag fortsätter, ändå kan jag inte sluta.


Jag orkar inte ens skriva mer....

ANNONS
Av Milla - 30 november 2011 10:49

Det är flera månader sedan sist jag bloggade nu, känner att jag måste skriva av mig.

Nu har det sopats under mattan igen och nu orkar jag inte hålla kvar det inom mig längre.

Jag vill skrika, slå dig eller låsa in dig i ett rum tills du förstår vad det är som är påväg att hända.

Eller allt som redan har hänt...

Jag vill gråta, jag vill ge upp, jag orkar liksom inte mer....


Som många vet separerade jag och C, Vincents pappa i våras, vi har varit vänner sedan dess, det har fungerat förvånatsvärt bra. Jag har såklart alltid och kommer säkert alltid sakna denna fina människa, han är ju far till vårt barn och självklart mycket mer än så i mina ögon. Han var min bästa vän, min största trygghet och den personen som funnits för mig i både bra och fruktansvärt dåliga stunder. När jag "förlorade" honom kändes det som om jag förlorade allt, som om någon drog bort marken från mina fötter.

Viljan att få familjelyckan att fungera fanns såklart fortfaranade där, jag saknade vår familj, jag saknade allt med oss, man glömmer bort varför det inte fungerade för allt det där som var så svårt då verkade så löjligt lätt idag?

Efter mycket övervägande, eftersom C träffat en ny tvingade jag mig själv att berätta hur jag kände och mådde pågrund av allt som hänt, jag förväntade mig inget tillbaks men jag ville iallafall veta att jag gjort det jag kunnat för att rädda vår familj.

Han kramade om mig hårt, flera gånger, strök mig över håret och sa att allt skulle lösa sig, "Jag tycker om dig fortfaranade"  Han försökte kyssa mig men jag vände bort huvudet eftersom jag visste att han redan var tillsammans med någon annan, det ångrar jag idag!

Ilskan har växt inom mig, bara föräldrar med egna barn kan försöka sätta sig in i min situation, jag är extra känslig, jag vill inte bara vara en bra mamma, jag vill vara den bästa, jag vill ge min son det bästa i livet och lite till, jag vill framförallt att han ska känna sig älskad, önskad och viktig i livet.

När någon, som jag inte ens känner håller honom i handen, lägger honom på kvällen, tröstar honom när han är ledsen, pussar eller kramar honom vill jag springa dit och slita honom ifrån hennes armar, men det kan jag inte.

Det är JAG som kämpat för vår son, det är jag som tagit hand om honom, funnits för honom och inte lämnat bort honom hela tiden.

C har Vincent varranan helg, inte ens då tar han hand om honom, det gör hans föräldrar.

Och nu ska du bli pappa igen?

Jag vet inte åt vem av oss folk skrattar mest åt..... Men jag hoppas innerligt att det är dig denhär gången!!!!

Jag tror precis att jag gick sönder igen, för tredje gången idag.

Jag vill gräva en grop, lägga mig där och inte komma upp fören allt dethär är över. Det räcker nu, lämna mig ifred!


Dethär röriga inlägget borde jag egentligen inte publicera, men guess what, jag bryr mig inte längre!

ANNONS
Av Milla - 22 juni 2011 12:57

Äntligen fri!!

Rätt eller fel men det är så jag känner efter många jobbiga stunder de senaste veckorna.

Som många redan vet om så har jag och C valt att seprera och nu är det bättre än vad det någonsin varit mellan oss, vi är goda vänner och kan kommunicera som vi aldrig kunnat göra innan.

Både han och jag är lyckliga i nya förhållande, bra eller dåligt är upp till mig och C att avgöra och det har länge inte varit bra mellan oss två.


Trots att jag är lycklig tillsammans med någon annan är det såklart jätte jobbigt att separera med en person man fortfarande tycker mycket om och speciellt när det är barn inblandade i bilden. Men Vincent har tagit det bra, han är ju trots allt inte så gammal för att förstå vad det är som händer.


Att vara ensam med Vincent var mycket jobbigare än vad jag någonsin kunnat ana, men vi har fått in bra rutiner, det fungerar bra.

Jag har världens finaste vänner och (familj) som ställer upp och stöttar mig genom allt, jag hade inte kunnat ha bättre människor omkring mig.


Ett snabbt litet inlägg för att förklara situationen.

Av Milla - 3 maj 2011 11:55

Ibland förändras saker utan att man märker av det själv, helt plötsligt så står man där.. framför alla problem man sopat under mattan.

Högen blir ju bara dess högre ju mer du sopar, tillslut snubblar man över den.


Jag hade inte riktigt planerat att det skulle bli såhär men det är ju inte saker man planerar för den delen heller.

Konstigt nog mår jag bättre i den jobbiga sanningen än att leva i den eviga lögnen.


Ni säger att jag är strak och att jag orkar mer än vad jag tror, jag hoppas ni har rätt. Annars vet jag inte ritkigt vad jag ska göra.


Idag har luften tagit slut i lungorna, så känns det, som att tappa andan.

Som en klump i magen som bara växer och växer.

Känner att mina axlar viker sig, benen också...

Men det känns nog bättre imorgon, lever efter morgondagen.


Jag städade hela lägenheten idag, sådär maniskt och pedantiskt, gjrode alla måsten, sminkade upp mig, kom på mig själv när jag satt och sjöng sånger för Vincent... att hur mycket jag än gör kommer jag alltid vara rädd för att bli som du.

Det finns tusen val i livet, tänk om jag råkar välja fel någon gång.

Just därför sitter jag här idag... Rädsla för att våga chansa, på samma plats som alltid, fas ändå inte....


Av Milla - 30 januari 2011 20:50

Ja alla tappar väll blogglusten då och då, så även här.

Det har varit mycket saker pågång här och det har hänt en hel del saker.

Vi har bland annat fått en ny lägenhet, en fyra på bottenvåning och inflyttning sker redan om en månad, det ska verkligen bli skönt att få lite större plats att röra sig på.

Jag har haft min fina vän Erica på besök, hela vägen från norge :)

Vi hoppas kunna hälsa på henne i vår innan hon flyttar ännu längre ifrån oss.

Vincent har hunnit bli 9 hela månader och en helt underbar liten gosse som ger oss massor med kärlek.


Om en månad har jag en tatuering sittandes på handleden och nervositeten stiger varje gång tanken dyker upp i mitt huvud.

Jag har alltid varit en impulsiv person och när vi var nere på stan i helgen fick jag en fix ide och beställde tiden, viserligen har jag funderat på tatueringen länge men det var inte planerat att göra den så snart egentligen :)

Nu ska jag definetivt gå och lägga mig, gossen vaknade redan vid 5 idag på morgonen.

Av Milla - 1 december 2010 20:11

Idag har vi varit ute i rottne hos Elin och Vilda hela dagen.

Vi började med att gå på "kom och sjung" och där efter lunch och fika och såklart massa bus med barnen.


Vincent har knappt sovit på hela dagen men slockande en stund i bilen, lät honom sova kvar en stund i bilbarnstolen för att han skulle orka vara vaken till läggdags vilket är vid halv åtta, lilleman är fortfarande vaken och jätte pigg :S

Efter att han varit sjuk har rutinerna blivit något förstörda så nu är det dags att få tillbaks dom igen och det kommer inte bli det lättaste.


Charlie är på julbord med jobbet, vilket jag tackade nej till att följa med på och nu kan jag nog ångra mig lite, jag är inte överförtjust i julmat och därför tyckte jag det räckte med julbordet vi ska på med familjen senare.

Charlie kommer hem med ett par mjukisbyxor jag hittade från hm senare ikväll dom får nämligen 20% på allt uppe på Grand samarkand som tack för allt arbete :)


Nu ska jag lägga mig och läsa en saga för lilleman och se ifall jag lyckas få honom att somna.

Av Milla - 29 november 2010 09:29

Måndagar känns alltid lika spännande, not!

Jag har nog inte återhämtat mig riktigt från i lördags ännu.

Det var en oförglömlig kväll, verkligen! Så roligt har jag nog inte haft på ritkigt riktigt länge. Jennie var på g också, en riktig durasell kanin var hon, non stop på dansgolvet och fylld med energi :)

Igår firade vi min systers 28 års dag, mer än så orkade vi inte eftersom jag var fruktansvärt bakfull och det känns faktiskt lite fortfarande i huvudet idag.

Trots det har jag nog aldrig fått så mycket gjort på så lite tid om idag på morgonen. Jag har redan hunnit göra alla måsten som skulle gjorts idag, känns skönt att ha det överstökat :)


Idag kommer nog Lisa förbi så innan jag väntar in henne ska jag faktiskt kolla på extra avsnittet från ensam mamma söker, sista avsnittet var en liten besvilkelse från min sida, förutom Linda och hennes Cristian, jag lipade nog igenom hela scenen när dom valde varandra.

Av Milla - 27 november 2010 10:59

Idag vaknade jag helt utmattad, tänkte att när sambon fått sin sovmorgon ska jag minsann gå och lägga mig någon timme.

Men nu när jag varit uppe fick jag massor med energi och har dammsugit hela lägenheten, samt dammtorkat och gud vad skönt det känns :)

Ikväll ska jag ju ut och göra stan osäker med min älskade vän Jennie, så igår var vi uppe på Grand Samarkand och shoppade kläder till ikväll :)

Vi får se om jag lägger upp en bild på oss sen, har en förmåga att glömma bort sånt!


Lilleman ska vara hemma med pappa, dom har lite äventyr dom ska hitta på idag också. Det kommer säkert gå bra, bara mamma som oroar sig i onödan!


Jag har laddat ner en superbra app till min iphone där det finns en kaloriräknare och nu har man superkoll med vad man stoppar i sig, Supääär för mig som vill gå ner några kilon till :)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se