Det är ju grymt tråkigt att det finns folk som läser bloggen men inte lämnar några kommentarer!

I helgen har C varit iväg på dop i karlstad, jag valde att inte följa med eftersom jag aldrig skulle klara av att sitta i en fullsatt bil i 5 timmar, No No!

Så jag har haft lite egentid hemma i lägenheten fast Molly var ju där såklart. Jag var och myste lite hemma hos Jennie också, tog en fika på stan och sen låg jag hela kvällen framför tvn med Molly i ena armen och godisskålen i andra och där slockande jag redan klockan tio någongång. Det är makalöst var trött jag är om kvällarna, det spelar ingen roll om jag så skulle sova till 12 på förmiddagen så slockar jag ändå vid nio tiden.

Jag fick en strålande ide när jag gick på stan med Jennie (tyckte jag då) att köpa en burk hårfärg för att göra håret bara lite lite ljusare, för jag ville ju fortfaranade ha kvar det naturliga blonda. Sagt och gjort.

Hemma i badrummet blandar jag ihop allihop, funderar en stund om det verkligen är en bra ide att jag tog en sådan pass ljus blond men tänker i samma sekund, äsch det brukar ändå ta så dålig på mig.

Slänger i färgen och sitter i 40 minuter i telefon med Jennie. Kollar mig i speglen och vad är det jag ser?

En ill gul kyckling i mitt huvud? illa kvickt lägger jag på samtalet med Jennie, rusar in i duchen, tvättar både med shampo och balsam flera gånger.

Ändå nu, två dagar senare finns det spår efter kycklingen i mitt hår och inte ska ni tro att det ser naturligt ut länge, Big no no! Här sitter jag med mitt vita hår med gula slingor och så kommer C hem och utbrister, Men vad fin du är i håret! Gissa om han fick sova på soffan eller inte och jag lipandes som bebis i andra rummet.

Och innan idag på morgonen pratade jag med Jennie angående mina arbetskamrater här på jobbet, första dagen efter kyckling händelsen. Ingen har kommenterat mitt hår! Ingen! Och jo det syns skilland, stor skillnad!

Jag berättar i förtvivlan att förra gången jag färgade håret syntes det knappt och då kommneterade alla det, åh så fint, det där passar du i Milla och så vidare.

Idag? Ingenting!!! Då måste jag verkligen se förskräcklig ut, när ingen ens vågar påpeka det! Jennie menar på att dom kanske inte orkade denna gången eftersom dom tjatade så mycket om det sist, jag tror på min egen tanke!

Nu ska jag och bebisen käka en morot och jobba vidare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som om oron och ångesten äter upp mig innifrån just nu. Hade precis en panikångestattack, insåg inte att det var det som hände fören jag "föll" ihop på köksgolvet och brast i tårar, händerna slutade inte skaka, hjärtat slog så hårt och sn...

Det är flera månader sedan sist jag bloggade nu, känner att jag måste skriva av mig. Nu har det sopats under mattan igen och nu orkar jag inte hålla kvar det inom mig längre. Jag vill skrika, slå dig eller låsa in dig i ett rum tills du förstår v...

Äntligen fri!! Rätt eller fel men det är så jag känner efter många jobbiga stunder de senaste veckorna. Som många redan vet om så har jag och C valt att seprera och nu är det bättre än vad det någonsin varit mellan oss, vi är goda vänner och kan ...

Ibland förändras saker utan att man märker av det själv, helt plötsligt så står man där.. framför alla problem man sopat under mattan. Högen blir ju bara dess högre ju mer du sopar, tillslut snubblar man över den.   Jag hade inte riktigt planer...

Ja alla tappar väll blogglusten då och då, så även här. Det har varit mycket saker pågång här och det har hänt en hel del saker. Vi har bland annat fått en ny lägenhet, en fyra på bottenvåning och inflyttning sker redan om en månad, det ska verkl...