Jag har beslutat mig för att sukssesivt sluta amma och fy vad det tär på mig.

Jag mår riktigt dåligt av att ge Vincent flaskan. Då tänker ni, varför gör hon det då?

Ammningen har för mig och Vincent varit kämpig sedan dag 1, men envis som jag är har jag inte gett upp. Detta gav mig hinder i vardagen, var helst hemma mest av dagarna då jag var rädd att det skulle bli kaos om jag gick ut och skulle amma. Nu är det ioförsig bättre men fortfarnade blir inte Vincent tillräckligt mätt och han kan inte riktigt koncentrera sig på att bara äta.

Så nu har jag valt att gå över till flaskan.

Så med ångest blandar jag ersättningen, har fuskat några gånger och gett honom bröstet ändå, för att jag inte kunnat motstå min sorg. Haha.

Men vem är det som känner ångest mest, jag eller Vincent?

Helt troligt jag, Vincent är bara nöjd för maten kommer snabbare och han blir mätt.

Så idag ska vi ner till stan och träffa Jennie och barnen och Markus.

Så det blir första gången jag ger flaskan i sådant tillfälle.