Jag är så känslomässigt berörd just nu, jag skakar i hela kroppen och kan inte släppa tanken på det fina knytet vi såg idag.

Du var så vacker där du låg med tummen i mun, vild var du också, inte låg du still en enda sekund.

Dina små fingrar, små små fötter, din lilla mage allt på dig var så vackert.

Vi väntar otåligt på dig vår lilla gosse, mamma och pappa älskar dig.

Nu är jag ritkigt nervös, om 3 timmar gäller det =)

Rutinultraljudet, är det inte spännanade? Är det en pojke eller flicka tror ni? Idag kanske vi får veta.

Sitter just nu på jobbet och har sådant pirr i magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag får nog ringa Jennie och bolla lite känslor med henne, det är det bästa som finns, min lilla prinsessa.

Vi hörs sen.