Charlie står vid spisen och lagar fiskgryta och ris, lilleman sover och jag sminkar mig. Om en stund ska nämligen jag och Charlie lämna Vincent hos farmor och farfar för att sedan gå på bio. Det blir första gången vi lämnar bort honom, dock blir det ju inte så länge men det känns fortfaranade lite konstigt och läskigt att lämna bort honom.

Vi har bokat biljetter till eclipse, den enda filmen vi kunde tänka oss att se på en söndag vid hyvsad tid.

Det ska bli mysigt att få vara Camilla och Charlie för några timmar, även om vi båda älskar att vara mamma och pappa.

Hoppas bara lilleman håller sig lugn, han ska ju få de gudfar spela fotboll så om han inte vore lugn då vore det konstigt :)

Här kommer lite bilder från dopet.

Babysimmet gick jätte bra och Vincent älskade att plaska i vattnet och dethär med att koka kaffe har han inte riktigt lärt sig så det blev en och annan kalsupar :)

Efter 40 minuter i 34 gradigt vatten var vi alla 3 helt slut i kroppen.

För en bebis är det som att springa 1000 km, så det var inte konstigt att Vincent slocknade så fort vi satte honom i bilen.

Igår kväll hade jag och Vincent eget mys, Charlie var ute och röjde stan en runda.

Jennie var uppe och lånade kläder och smycken igår, även hon skulle ut. Och hon har blivit så super snygg i håret, riktigt avis blir jag allt :)

Senare idag ska vi på kalas hos Charlies syster och familj så får Vincent träffa sina kusiner. Ska bli mysigt, innan dess ska vi bara mysa nu efter grötfrukost och välling.

Trevlig helg!

Dethär med att sluta med amingen var kämpigare än vad jag hade förväntat mig. Trodde bara jag skulle tycka det var skönt att sluta amma men har snarare seperationsångest nu. Men vi tar iallafall framsteg här hemma, nu har jag inte ammat honom sedan 6 imorse, ersättningen är väll ingen hit, men den går ner när man är hungrig.

Idag har jag och Vincent varit på långpromenad ute i höstsolen, härligt :)

Om en stund kommer svärföräldrarna hit på kvällsmat.

Imorgon har vi babysim, innan dess kanske Vincent och jag åker förbi Jennie en stund och kollar till den nya frissan hon skaffat sig.

Lilleman sitter nästan upp själv nu, några sekunder iallafall.

Min duktiga gosse :)

Jag har beslutat mig för att sukssesivt sluta amma och fy vad det tär på mig.

Jag mår riktigt dåligt av att ge Vincent flaskan. Då tänker ni, varför gör hon det då?

Ammningen har för mig och Vincent varit kämpig sedan dag 1, men envis som jag är har jag inte gett upp. Detta gav mig hinder i vardagen, var helst hemma mest av dagarna då jag var rädd att det skulle bli kaos om jag gick ut och skulle amma. Nu är det ioförsig bättre men fortfarnade blir inte Vincent tillräckligt mätt och han kan inte riktigt koncentrera sig på att bara äta.

Så nu har jag valt att gå över till flaskan.

Så med ångest blandar jag ersättningen, har fuskat några gånger och gett honom bröstet ändå, för att jag inte kunnat motstå min sorg. Haha.

Men vem är det som känner ångest mest, jag eller Vincent?

Helt troligt jag, Vincent är bara nöjd för maten kommer snabbare och han blir mätt.

Så idag ska vi ner till stan och träffa Jennie och barnen och Markus.

Så det blir första gången jag ger flaskan i sådant tillfälle.

Idag är jag på ett sådan tråkigt dåligt humör.

Inte så konstigt när morgonen började med ett telefonsamtals bråk med pappa.

Och hela morgonen har jag gått och varit arg på honom. Fortfaranade också!

Till råga på mitt dåliga humör skickar idioter mejl till mig om lägenheten vi har lagt ut för bytes, inte uthyres. Kan inte folk läsa?

Säkerligen 6 personer nu som har skrivit att dom är såååå i behov av lägenhet, det är vi också vill jag meddela!

Åh vad arg jag är idag, trött också. Borde lägga mig och sova nu när Vincent vilar.

Här är låten som Matilda sjöng som jag stod och bölade till :)

Så underbart fin, jag får fortfaranade rysningar när jag lyssnar på den.

Du är allt jag någonsin önskat.

Vår lille kille var så duktig igår i kyrkan, han var knäpptyst under hela tiden och inte ens när han fick vatten på huvudet kom det något klagomåls skrik.

Han somnade till och med i gudmors armar, sittandes de sista 10 minuterna.

Under en utav sångerna "Du är allt" blev jag helt blödig och pinsamt nog gick det inte att hålla tillbaks de envisa tårarna.  Min lille gosse, du är allt jag någonsin önskat.

Festen gick också bra, lilleman var så snäll och han fick många fina presenter.

Dock var vi alla tre helt utslagna efter allt och jag somnade nästan direkt när vi kom hem.

Idag ska vi kolla igeom alla fina saker igen, läsa gästboken med alla fina hälsningar, jag har läst lite i den redan och blev helt tårögd av gudfar Nils lilla hälsning. I slutet står det "Kommer alltid finnas vid din sida, älskade Vincent!"

Tack alla för en underbar dag!

Nu är det bara 3 timmar kvar till dopet. Nervositeten stiger här hemma och jag är både här och var och ingenstans samtidigt, det låter väll omöjligt?

Jo tack, jag undrar varför tandkrämen stod i kylskåpet idag på morgonen?