Den 20/4 hade vi bokad tid på BB för efterkontroll klockan 10.00 då jag haft gränsen till för lite fostervatten kvar, de gjorde ytterligare ett ultraljud och det hade fortfarande för lite vatten och moderkakan hade börjat åldras.

Läkaren tyckte att en igångsättning var det bästa och han började med att göra en hinnsvepning. Jag var då öppen 3 cm.

Vi fick sitta ner ett tag och jag hade lite sammandragningar.

Efter en stund kom vi in till vårt förlossningsrum där dom stack hål på hinnorna.

Jag fick ut och gå lite i korridorena, jag och C gick nog i dessa korridorer i över två timmar, kom tillbaks till rummet och fick dropp 15 mililter i timmen.

Värkarna började kännas allt mer men vi var fotfaranade ute och gick för att få igång det ordentligt.

Värkarna kom allt för tätt och kraftigt så dom valde att ta bort droppet.

Vid 18.00 tiden började värkarna blir rikigt kraftiga och jag fick ta en dusch, med hjälp av Charlie kunde jag hela tiden koncentrera mig på andningen, vilket hjälpte mig jätte mycket.

Charlie masserade mig, andades med mig och gjorde allt han kunde för att försöka göra mig lugnare, och han lyckades riktigt bra :)

Jag fick ytterligare dropp och ökade till 30 mililiter i timmen.

En timme senare var värkarna så kraftiga att jag fick lustgas.

Jag var öppen ca 7 cm.

En elev stod med mig under hela tiden, helt underbar vart hon.

Jag kräktes ett antal gånger under förlossningen.

Jag skrek efter kjesarsnitt men personalen sa att jag var öppen 10 cm och att gossen var påväg ut.

Vid 22.15 började krystvärkarna komma och efter 45 minuter var gossen ute.

Charlie klippte navelsträngen och plötsligt låg min son uppe på bröstet, det är nog den mäktigaste och starkare känslan jag någonsin upplevt.

Han vägde 4036 g och var 50 lång, min barnmorska som förlöste mig hette Marina och var helt underbar, hon fick ett antal pussar efter förlossningen.

En 10 minuter senare kom moderkakan med en enda krystvärk.

Trodde jag hade spruckit upp helt men behövde inte sy ett enda stygn.

Dethär var för mig en riktigt drömförlossning med tanke på den rädsla jag haft innan.

Vincent är det absolut bästa som har hänt oss, aldrig trodde jag att man kunde älska en människa så mycket.

Mamma och pappa älskar dig, vår lille son.

 

Ella

25 april 2010 11:23

Låter som en bra förlossning, bra skrivet. Söt är han också gossen :)
Kram Ella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som om oron och ångesten äter upp mig innifrån just nu. Hade precis en panikångestattack, insåg inte att det var det som hände fören jag "föll" ihop på köksgolvet och brast i tårar, händerna slutade inte skaka, hjärtat slog så hårt och sn...

Det är flera månader sedan sist jag bloggade nu, känner att jag måste skriva av mig. Nu har det sopats under mattan igen och nu orkar jag inte hålla kvar det inom mig längre. Jag vill skrika, slå dig eller låsa in dig i ett rum tills du förstår v...

Äntligen fri!! Rätt eller fel men det är så jag känner efter många jobbiga stunder de senaste veckorna. Som många redan vet om så har jag och C valt att seprera och nu är det bättre än vad det någonsin varit mellan oss, vi är goda vänner och kan ...

Ibland förändras saker utan att man märker av det själv, helt plötsligt så står man där.. framför alla problem man sopat under mattan. Högen blir ju bara dess högre ju mer du sopar, tillslut snubblar man över den.   Jag hade inte riktigt planer...

Ja alla tappar väll blogglusten då och då, så även här. Det har varit mycket saker pågång här och det har hänt en hel del saker. Vi har bland annat fått en ny lägenhet, en fyra på bottenvåning och inflyttning sker redan om en månad, det ska verkl...