Dethär är varför jag drar mig för att gå utanför dörren den sista tiden.

Jag hade tid hos läkaren vid klockan 08.00 idag, inte nog med att det är på tok för tidigt för mig utan jag får stå och trängas i en smock full buss hela vägen till teleborg, och ja det är faktiskt otroligt jobbigt och osmidigt när man är höggravid.

Inte nog med en dålig start på morgonen, utan väl inne på vårdcentralen påpekar läkaren att han inte kan göra något åt mina problem på plats.

Då ska jag även tillägga att jag dagen innan på telefon hade förklarat klart och tydligt för sjuksköterskan vad jag ville ha hjälp med, sjuksköterskan i sin tur kollade med läkaren om det fanns möjligheter att utföra dessa saker på min vårdcetral och det skulle inte alls vara några problem.

Jaha? Så där sitter jag, 150 kronor fattigare, utan hjälp och med en jävla remiss till en annan vårdcentral?

Jaha, raskar fort därifrån, över till Jenni på fika, vilket var lyckat och mysigt :) Länge sen vi satt ner mellan fyra ögon, blir ju oftast telefonen nu för tiden annars.

Skittrött med huvudvärk går jag till bussen, bara jag och en liten tant som stiger på, guuud vad skönt tänker jag och lutar mig bekvämligt bakåt, några minuter senare är hela teleborgs skola på bussen, i åldrarna 15-17 år, inget ont om yngre men vilket liv det blev.

Så inte nog med att min huvudvärk plötsligt förvärrades en aning så stannar bussen i centrum, den går alltså inte längre.

Hoppar av, ser på klockan, nästa buss om en 15 minuter.

Springer bort till åhlens en stund, kommer tillbaks och väntar.... och väntar.... och väntar... OCH VÄNTAR!

Det kommer ingen buss, min vanliga otur med bussar såklart.

Efter en halvtimmes frysande kommer äntligen bussen.

Ännu mer packad med folk, ja jag får en gammal tants arsel rakt upp i nyllet, en annans armbåde i magen och en tredjes fot över min.

Så här har ni varför jag väljer att stanna inne vissa dagar.

Ha en härlig fredag, jag ska gräva ner mig under täcket.